Periwinklés Duke of Mantua
1996-05-12 – 2008-10-14
Jag glömmer aldrig första gången jag såg Dig.
Du satt i en bil en kall vinter i Leksand.
Jag var på väg därifrån och Du kom.
Jag tittade in i bilen och såg ett par underbart bruna ögon.
Det var första gången Du fick följa med mig hem.
Efter det var det Du och jag.
Jag gjorde många klassiska ”första hund” fel,
men Du älskade mig ändå.
Du hjälpte mig igenom många svåra stunder.
Tack vare Dig kunde jag inte gräva ner mig,
för Du var där med nosen och ”puffade” upp mig.
Vi började göra lite roliga saker ihop,
hundträffar, kurser & utställningar.
Ända tills Du visade mig på ett väldigt tydligt sätt,
nu får det vara bra med utställningar.
Det var lite ”Ferdinand” över Dig utomhus,
Du ville helst gå för Dig själv och utforska.
Inomhus var Du som en kelig katt,
ville bli klappad jämt och ligga nära.
Du har fått vara frisk fram till de sista åren.
Du har levt ett bra liv, nu var det dags att ta farväl.
Du fick somna in lugnt och fint hemma med familjen omkring Dig.
Vi kommer att sakna Dig mycket vår älskade Olle.
Lotta, Acki, Micke & Cosmos